Gästgiverier - Bäst information om Gästgiverier och Värdshus




Gamla gästgiverier

Gamla Gästgiverier

Kungen och personer i kungens följe har sedan länge haft rätt att begära mat och husrum hos lantortsbefolkningen och därför behövde inte konungen gästgiverier. Under 1200-talet ökade resorna med kristendomen och hantverkare och då uppmärksammades också problemet att genomföra längre resor på landet. Många resande så som soldater tvingade dock till sig både skjuts, mat och husrum vilket kallades våldgästning till skillnad mot vanlig gästning.

I Alsnöstadgarna under Magnus Ladulås tid som regent fastslogs förbud mot våldgästning år 1279 vilket innebar att stormän och soldater inte längre fick våldgästa gårdarna längs deras färdväg.

I en stadga från 1335 i Skenninge under Magnus Eriksson så bestämdes att tavernor, som gästgiverierna kallades på den tiden, skulle finns vid de större vägarna samt att storbyarna skulle kunna organisera logi till stora grupper av resande.

I den Allmänna landslagen från 1442 påtalas återigen vikten av att gästgiverier skulle finnas läng alla större vägar.

Den stadga som Erik XIV utfärdade 31:e augusti 1560 innebar ett i varje härad skulle det finnas en taverna eller gästgiveri dit där resande kunde få mat och logi övernatten för sig och sin häst men även byta häst.

Under Johan III år 1584 bestämdes vilka priser de resande skulle betala till gästgiveriet för olika förutbestämda förnödenheter.

År 1615 utvidgade kraven på alla härader att ha ett gästgiveri längs de större landsvägarna med ett maximalt avstånd i tid mellan gästgiverierna.

Gästgiveriförordningen förändrades återigen 1649 då det bestämdes att det skulle vara ett maximalt avstånd i sträcka mellan alla gästgiverier och samtidigt definierades ett enhetligt avstånd för en mil i landet. Gästgiverierna på denna tid var mycket enkla och de resande fick sova över hos bönder och äta de som fanns till buds.




År 1734 utvecklades gästgiveriförordning ytterligare och innebar att alla gästgiverier skulle erbjuda en avdelad matsal för de resande samt erbjuda speciella gästrum men de resande skulle också kunna få upplysning om avstånd till alla andra gästgiverier inom en dags ridtur. Dessutom skulle ett gästgiveri även kunna erbjuda stallplats för de resandes hästar. Detta innebar att antalet gästgiverier mångfaldigades i landet och det blev lättare för bland annat Carl von Linné att göra sina resor i landet.

Resandet utvecklades mycket och den första fasta diligensrutten startade 1831 mellan Stockholm och Linköping som fick fast diligensförbindelse vilken tog 15 timmar enkel resa. Denna rutt gjorde att de mer välbeställda kunde resa hela sträckan från Stockholm till Linköping men endast en övernattning på gästgiveri.

Med 1878 förändrades gästgiveriernas möjligheter att servera alkohol vilket innebär att ett gästgiveri endast fick servera resande och inte bönder och övrig befolkning på orten.

Den gästgiveriskyldigheten som fanns i gästgiveristadga avskaffades så sent som år 1933.

Klassiska gamla gästgiverier

Anrika Gästgiverier

Det finns flera gamla klassiska gästgiverier krav i Sverige och flera av dessa är väl värda ett besök. Några av de mest kända gästgiverierna är: